Björksund
Tystberga
socken Rönö härad
Herresätet Björksund ligger på en grusås ovanför det
som en gång varit Sibofjärdens vattenfyllda dalgångar och havsvikar,
en rest av det väldiga ishav som då översvämmade landet.
Kring
de kvarvarande vattendragen, som ännu under 1600-talet fyllde dalarna och
därefter fövandlats till åar och bäckar, ligger nu åkerfälten
med avkastningsrika jordar. Sibofjärden är i dag förvandlad till
en insjö, förbunden med havet genom en farbar kanal.
Redan
under 1300-talet ingick Björksundsmarken i Sundboholm, ett av Sörmlands
största jordkomplex. ända fram till 1520-talet sträckte sig detta
genom flera socknar, men då uppdelades den väldiga jordegendomen på
olika gårdar.
På den tiden låg Sundboholms fasta hus på Koholmen, en udde
i Sundhällasfjärden i Bälinge socken.
Det
medeltida Sundboholms ägare tillhörde två mycket mäktiga
och nära befryndade ätter under de mer än 200 är, då
Sveriges rikes oroliga uppbyggnadsperiod långsamt gled över i en ny
tid. Det väldiga jordkomplexet bröts då upp i olika sätesgårdar.
Det första
ägarnamn som finns i Sundboholms annaler är den urgamla Hammerstaättens.
Denna frälseätt förde ett sköldmärke som på längden
tudelats i ett svart och ett vitt fält. Efter Alsnö möte är
1280 bär dess medlemmar namnet Dag och Natt. Jämte Bielkeätten
är detta Sveriges äldsta frälsesläkt.
Den sista
medlemmen av den gamla frälseätten var Kristina Magnusdotter, förmäld
med Niklis Gädda. Hon bytte är 1383 bort Sundboholm till sin frände
drotsen Bo Jonsson Grip. I gengäld fick paret egendomar i Trosa och Västerljung,
där Gädda byggde upp sin sätesgärd. Gripfamiljen övertog
i stället en rad hemman och torp i Tystberga, vilka sedan bildade Björksundsegendomen.
Bo Jonsson
blev den mest färgstarke av Gripsläktens medlemmar ‹ och den genom tiderna
rikaste. Ingen jorddrott i landet har någonsin innehaft så stora skatteland
och egendomar som denne, med två tredjedelar av det dåtida Sverige
och hela Finland som förläning. Hans makt var knuten till hans egen
person och då han avled 1386, bröt hans välde samman. Vid medeltidens
slut, omkring 1500-talets början, skedde en begynnande uppbyggnad av en stark
kungamakt. Det var en hård tid for hårda män att leva under.
Konflikter löstes oftast genom att en part blev ihjälslagen. Så
gick det också for den siste ägaren av den odelade Sundboholmsegendomen.
Han var en hatad man på sina egendomar. Hans lantbönder i Västra
Vingåker tog saken i egna händer och slog ihjäl Nils Bosson Grip
år 1522. Denne hade endast två döttrar, Marina och Kerstin. De
var gifta med tvenne bröder av ätten Gyllenstierna, Carl Eriksson och
Göran Eriksson. Bröderna var söner till Erik Eriksson Gyllenstierna
d.y., Svea Rikes råd, och Anna Carlsdotter, den beryktade "Pintorpafrun".
Marina Grip och Carl Eriksson Gyllenstierna kom att inneha den östra delen
av Sundboholmsgodset, som var beläget i Bälinge socken, med Nynäs
och underlydande gårdar samt Pintorp i Stora Malms socken.
Den
västra delen, i Tystberga socken, kom till Kerstin Grip och Göran Gyllenstierna.
Under 250 år skulle de båda brödernas ättlingar fortfara
att äga var sin del av det urgamla släktgodset Sundboholm.
Som arkitekt
till det nya corps-de-logiet inkallades den franske fortificationsofficeren "capitain
Joseph Gabriel Destain". Han hade vid samma tid engagerats for att nyuppföra
Tullgarn i Hölö socken åt greve Magnus Julius De la Gardie och
Bergshammar på Fogdön åt baron Johan Gabriel Sack.
Destain
anslöt sig till Nicodemus Tessin d.y.:s eleganta barockstil med dess strama
slottsfasader. Ritningarna till corps-de-logiets tre våningsplan samt fasaden
finns bevarade i Björksunds gårdsarkiv.
Destain
fick dock aldrig fullborda hela gårdsbebyggelsen. Först åren
1740‹41 färdigbyggdes Björksund. Nils Göransson Gyllenstiernas
änka lät arkitekten baron Carl Hårleman uppföra de bägge
flyglarna. Hårleman beundrade den strama elegansen hos Destains huvudbyggnad
och ville därför inte röra denna bild utan utförde de bägge
flyglarna placerade på var sin sida om gårdsplanen i liten skala och
med låga takfall. Husen var avsedda som domestikbostäder och ekonomiutrymmen,
med bagarstuga och mejeri. Hela gårdsinläggningen är målad
i lejongult med vita pilastrar utom kring entréerna, där färgen
är klart blå. Huvudingången med sina tre bågformade portaler
vetter åt gårdsplanen, mittportalen bär Nils Gyllenstiernas och
hans hustru Ulrika Juliana Brahes vapensköldar.
Portalanläggningen
är belägen mot fasadens mittrisalit, som kröns av en spetsig gavelfronton.
Innanfå portalerna ligger i den valvförsedda bottenvåningen ekonomiavdelning
och kök, vilket vid tiden för husets uppförande var ovanligt. Vidare
fanns personalmatsal och källarutrymmen under valven. Från stenförstugan
leder en dubbeltrappa upp till bostadsvåningen.
Låt
oss sedan gå runt huvudbyggnaden och betrakta fasaden från parterren
med dess "buxbomsritningar", typiska for barockens trädgårdsidéer.
Härifrån konstaterar man att huset ligger i en sluttning, vilket gör
att byggnaden åt sjösidan endast har två våningar. Herrskapsvåningen
kommer att ligga i det nedre planet från parterren sett. Även åt
denna sida är byggnadens mitt markerad med en risalit och en gavelfronton.
Här är också ingångsporten till stenförstugan.
Mellan
parterren och fjärden nedanför ligger en park, vars resliga ännu
bevarade ekar planterats av Nils Gyllenstierna själv.
Den
siste i raden av grevarna Gyllenstierna till Björksund och Helgö blev
sedermera riksmarskalken Göran Gyllenstierna född 1724. Denne fick under
sitt långa liv uppleva Frihetstidens partistrider, vilka han helst ville
undvika för att kunna tillbringa sina senare år i lugn och ro på
sina lantgods. Gustav III övertalade honom dock att mottaga riksmarsalksvärdigheten
1781. Då Göran Gyllenstierna avlidit 1799, skrev Elis Schröderheim
i sina anteckningar: "Om dygden danade män för stora ämbeten,
så hade greve Gyllenstierna tagit företräde för de flesta."
Eftersom
greve Göran Gyllenstierna inte efterlämnade några
arvingar gick Björksund och Helgö genom arv och köp
1776 till systerdottern Lovisa Ulrika Horn och dennas make greve Carl
Gabriel Mörner.